När de flesta svenskar hör ordet o s t e o p a t ser de flesta frågande ut och börjar ofta undra om det är sånt där hockus pockus. Eller så tror de att det har med osteoporos (benskörhet) att göra, eller så blandar man ihop det med osteolog. Och man kan ju heller inte vara helt säker på att det inte är en konnässör på ostar... Det är inte så lätt att veta eftersom yrket är så okänt i Sverige.
Jag brukar beskriva osteopati som ett yrke inom manuell medicin, lite som en läkare fast där man stimulerar kroppens självläkning genom nervsystemet istället för att tillsätta kemiska mediciner eller operera. Som att "programmera om" nervsystemet vilket ju styr hela kroppen, allt ifrån i vilket omfång en led kan röra sig och hur spänd en muskel är till ämnesomsättning och blodtryck. För att inte tala om hållningen. Den är nämligen väldigt central i den osteopatiska filosofin. Om en människa har en hållning som snedbelastar, skapar fel tryckskillnader eller hämmar cirkulationen krävs det inget geni för att förstå att det blir problem förr eller senare.
Just detta tilltalar mig med osteopatin, mycket är enkelt och uppenbart. Samtidigt som kroppen såklart är enormt avancerad i sin funktion både i enskilda organ och samspelet som utgör helheten.
Vad det är vi gör rent handgripligen kommer jag att återkomma till vid senare tillfälle, det finns så många olika tekniker. Däremot tänkte jag ge några exempel på åkomor vi kan behandla; rygg-, nack- och ledproblem, huvudvärk, migrän, yrsel, premenstruella smärtor, andnings- och matsmältningsproblem, muskelsträckningar och -värk, stress och sömnproblem. Listan kan givetvis göras längre och det finns även en rad positiva bieffekter av att kroppen börjar fungera mer optimalt.
Det kommer alltid att behövas akutsjukvård. Och kirurgi. Och kemiska mediciner. För tillfällen då allvarlig sjukdom har etablerat sig i kroppen tex cancer. Osteopati kan inte "trolla bort" en tumör. Snarare riskera att sprida den. Därför är osteopater kunniga inom patologi och kan uppmärksamma tillstånd som kräver annan behandling än osteopati. Men i övriga fall tycker jag det är att föredra att låta kroppen sköta sig själv och understödja den egna förmågan att självläka och upprätthålla hälsa. Och vad är det som säger att man måste vänta tills man blir sjuk eller får problem...? Det ligger helt klart något i ordspråket "Problem löses bäst i förväg" men så är vi ju också rätt nöjda så länge saker och ting fungerar som det ska.
Begreppet hockus pockus är ju helt fantastiskt egentligen! Och det känns faktiskt så många gånger när man behandlar patienter för det är otroligt fascinerande hur kroppen svarar på behandlingen. Lite magiskt är det allt :)
