linneaborealis

När de flesta svenskar hör ordet o s t e o p a t ser de flesta frågande ut och börjar ofta undra om det är sånt där hockus pockus. Eller så tror de att det har med osteoporos (benskörhet) att göra, eller så blandar man ihop det med osteolog. Och man kan ju heller inte vara helt säker på att det inte är en konnässör på ostar... Det är inte så lätt att veta eftersom yrket är så okänt i Sverige.

Jag brukar beskriva osteopati som ett yrke inom manuell medicin, lite som en läkare fast där man stimulerar kroppens självläkning genom nervsystemet istället för att tillsätta kemiska mediciner eller operera. Som att "programmera om" nervsystemet vilket ju styr hela kroppen, allt ifrån i vilket omfång en led kan röra sig och hur spänd en muskel är till ämnesomsättning och blodtryck. För att inte tala om hållningen. Den är nämligen väldigt central i den osteopatiska filosofin. Om en människa har en hållning som snedbelastar, skapar fel tryckskillnader eller hämmar cirkulationen krävs det inget geni för att förstå att det blir problem förr eller senare.

Just detta tilltalar mig med osteopatin, mycket är enkelt och uppenbart. Samtidigt som kroppen såklart är enormt avancerad i sin funktion både i enskilda organ och samspelet som utgör helheten.

Vad det är vi gör rent handgripligen kommer jag att återkomma till vid senare tillfälle, det finns så många olika tekniker. Däremot tänkte jag ge några exempel på åkomor vi kan behandla; rygg-, nack- och ledproblem, huvudvärk, migrän, yrsel, premenstruella smärtor, andnings- och matsmältningsproblem, muskelsträckningar och -värk, stress och sömnproblem. Listan kan givetvis göras längre och det finns även en rad positiva bieffekter av att kroppen börjar fungera mer optimalt.

Det kommer alltid att behövas akutsjukvård. Och kirurgi. Och kemiska mediciner. För tillfällen då allvarlig sjukdom har etablerat sig i kroppen tex cancer. Osteopati kan inte "trolla bort" en tumör. Snarare riskera att sprida den. Därför är osteopater kunniga inom patologi och kan uppmärksamma tillstånd som kräver annan behandling än osteopati. Men i övriga fall tycker jag det är att föredra att låta kroppen sköta sig själv och understödja den egna förmågan att självläka och upprätthålla hälsa. Och vad är det som säger att man måste vänta tills man blir sjuk eller får problem...? Det ligger helt klart något i ordspråket "Problem löses bäst i förväg" men så är vi ju också rätt nöjda så länge saker och ting fungerar som det ska.

Begreppet hockus pockus är ju helt fantastiskt egentligen! Och det känns faktiskt så många gånger när man behandlar patienter för det är otroligt fascinerande hur kroppen svarar på behandlingen. Lite magiskt är det allt :) 

Jag fick höra om osteopati första gången för snart tio år sedan. Vid den tiden var jag fast besluten om att jag skulle studera till naprapat men när en klok kvinna jag känner nyfiket frågade varför och jag berättade, var hennes kommentar Det låter som att du borde bli osteopat istället. Jag hade aldrig ens hört ordet och när jag bad henne berätta tyckte jag helt ärligt att det lät för flummigt.

I tonåren valde jag mellan två spår; arkitektur eller hälsa. Idag kan jag ofta känna att jag ändå valde båda för jag kan se många likheter mellan osteopati och arkitektur i hur man ser på kroppen. Givetvis kommer jag att berätta mer om detta framöver men tills dess... En byggnad behöver ett fundament för att kunna stå upp mot gravitationen, samma gäller för våra kroppar. Konstruktion, mekanik och hållfasthetslära är andra begrepp som lätt kan appliceras på den osteopatiska filosofin.

Varför det blev just osteopati vet jag mycket väl. Jag hade en tydlig bild av hur jag ville arbeta och den har växt fram under många år. Redan som barn tyckte jag om att massera axlarna på kompisar och hela tjocka släkten när vi sågs på middagar, ofta gick jag bordet runt och det var såklart alltid uppskattat - kanske mest av mormor och farmor och stått i köket hela dagen ;) Jag var även väldigt nyfiken på människokroppen i allmänhet och kanske graviditet, förlossning och bebisar i synnerhet. Inte helt otippat är det idag en dröm att få fokusera på den biten framöver. Jag minns även hur jag rätt tidigt blev lyhörd för kroppens signaler och funderade över dessa. Jag började "behandla" mig själv om jag exempelvis hade ont i huvudet eller ryggen och med den kunskap jag har idag kan jag faktiskt se att jag inte var helt ute och cyklade.

Osteopatins välutvecklade och hundrafemtioåriga filosofi visade sig stämma väl övererens med min syn på människan och hälsa. Jag tvekade aldrig, jag visste med en gång och är fortfarande helt säker på att jag valt rätt. Jag är inte emot någon annan profession, jag är bara för osteopatin.